Blondinbulle - Negativ bomb.

Negativ bomb.

2 September 2014 / 03:53 / Life.of.B / Permalink / 1

Just nu har jag en såndär sömnlös natt. Det beror mest på grund av att jag inte tagit min sömnmedicin. Jag jobbade till 23 idag och mötte upp en vän efteråt över en pratstund. Det var vid 02 som jag la ifrån mig telefonen och försökte somna men det har inte gått så bra.

Jag ville inte ta min sömnmedicin ikväll för klockan blev för mycket och jag vågar inte riskera att ta den då för då finns risken att jag inte vaknar när klockan ringer imorgon. Ska jobba imorgon och jag får VERKLIGEN INTE försova mig. Jag har försovit mig lite för många gånger tack vare min extrema trötthet pga medicinen, järnbristen och för att jag slarvat med min sköldkörtel medicin.

Hur som, när jag ändå är vaken och är full av tankar så kom jag på att jag har en blogg. Så jag tänkte kasta upp lite skit tankar här. Brukar kännas lite bättre då.

Nåväl.
Just nu är jag jäkligt "tpl" (trött på livet). Det finns ingen action som helst i mitt liv. Jag vill ha något som håller mina ögon uppe, fett poetiskt det där lät. Mitt liv består av jobb, templet och sova just nu.

Jag har en grov mamma-abstinens samtidigt som jag känner (vet att jag inte är det men aa) att jag är ute ur familjen nu. Det är dags för mig att bygga upp mitt egna vuxna liv och ha den där relationen att man åker hem till föräldrarna någon gång ibland och äter middag o sen åker hem.

Mamma och familjen har sitt liv utan mig nu o sina egna problem som kräver mer tid. Det är förståeligt, det är dags för mig men det är svårt o jobbigt. Jag har ju ingen grund. Jag har ingen där vid min sida all the time och jag behöver det, eller jag önskar det. Egentligen vill jag inte att mor min ska läsa det här för då kommer hon bara bli arg och säga hur fel jag tänker/kännner/beter mig/är/lever mitt liv.

Jag har ångest över pengar. Jag har 500kr just nu varav jag måste boka en jäkla tåg/bussbiljett till dalarna för att min pappa gifter sig nästnästa helg. Jag har ingen lust just nu att åka dit heller för han kommer också klaga på hur hela jag är fel o hur fel jag lever mitt liv. Alla beslut jag tar är fel.

Säkerligen tror jag att någon som läser detta skulle vilja säga till mig "Men tänk till då Sophie, varför är du så jävla fel och varför beter du dig så jävla fel?". Jadu.. Jag vill och måste ta mina egna beslut eftersom det är min tid att vara vuxen nu. Jag bor själv och försörjer mig själv. Får bara dålig självkänsla

Jag kämpar med att få tillbaka mina rutiner. Jag kämpar med att gå på mina möten. Jag kämpar med att få bort mina jävla matproblem. Jag kämpar både psykiskt och fysiskt med att klara av att jobba så mycket som jag gör. Jag kämpar för att inte stänga in mig. Vara ute för att vara social, ha lite vänner och förhoppningsvis hitta någon som tycker att jag är lite bra iallafall. Att det finns nåt bra med mig.

För jag känner mig värdelös och önskelös just nu. Jag HATAR och har inte accepterat helt att jag har mim jävla diagnos bipolär. Jag kännermig stämplad för livet, ett förhinder. Jag känner mig låst med att mitt mående ska komma ivägen och att jag måste äta mina mediciner för resten av livet.

Jag hatar situationen att jag har alla möjliga sjukdomar och att jag alltid ska bli sjuk av allt. Jag hatar att jag har ångest konstant just nu. Jag hatar att ingen förstår och stöttar utan bara ska kommentera, nedvärdera och klaga på att allt är mitt fel, hela jag är fel.

Jag vill inte vara beroende av någon medicin, psykiatrisk hjälp, sjukgymnast, vårdcentralen eller någon överhuvudtaget.

Just i skrivandets stund känner jag bara att jag skulle vilja domna bort. Inte dö, men bli typ medvetslös och vakna upp till ett bättre liv. Jag önskar att jag aldrig hade blivit född för hela mitt liv har varit/är fullt av tecken på att jag bara är ett stort problematiskt misstag. Jag ser inget hopp mot framtiden.

Det hade varit skönt för mig och alla att få slut på mitt jäkla eländiga, felaktiga och onödiga liv.